bambishemlighet.blogg.se

Livet är inget rosabubbelgumsmoln just nu. Nu förtiden känns det mest svart, klibbigt och äckligt. Jag är någon annan än Bambi. Bambi ligger på insidan och kämpar efter luft. Långt under ytan. Mitt gamla vanliga jag har slutat rivas, sparkas och bitas för att få komma tillbaka och vara med i livet. Bambi ligger långt ner i avgrunden i ångestens bottenlösa brunn. Kippar efter andan men behåller lugnet. Ibland om nätterna ber hon snällt efter att få lite kärlek, hon föreslår att vi slänger iväg magin och ropar efter Ana istället. Hon vädjar om att mitt egotrippade missbrukar-jag ska ta henne i handen för bara fyra-sex ynka veckor och spotta missbruket i ansiktet samtidigt som vi ber det att dra åt helvete. Bambi berättar om allt jag förut var beredd och villig att kämpa för. Hon berättar för mig hur jag brukade tro på framtiden, hur jag brukade se med förväntning och längtan på den. Jag vet vad hon menar och jag minns, minns den tiden då jag orkade bry mig, då jag klarade av att rycka mig i kragen och prestera.

Livet står inte still helt och hållet, men det går sakta fram. Jag är i stort behov av att tappa tilo kilo. Jag måste göra detta innan sommaren. Jag måste släppa kärleken till de sötklibbiga rökmolnen.

Jag ska bli mig själv. Mitt lite mer attraktiva ästörda-jag. Det blir bra.